I natt fick jag världens psykbryt. Jag bara grät och grät. Anledningen va att jag känner mig så ensam och osynlig här uppe.
Jag är ju ute och promenerar varje dag, men någon gång skulle det ju va kul om man träffa på någon som man kände och stannade och prata lite, eller bara säga hej. Som läget är nu har jag ju ingen chans i världen att träffa någon kompis.
Jag bara längtar tills det blir Januari så jag kan börja skolan.

Eftersom Herrn tyckte så synd om mig igår så sa han att vi gör precis det jag vill göra idag, så imorse spärrade jag upp mit sparkonto och nu ska vi åka till IKEA i Jönköping. Det ska bli så skönt att komma iväg härifrån bara för några timmar. Varken jag eller Herrn har vart i Jönköping (kanske inte världens ballaste stad att åka till).

Allt känns mycket bättre idag när man fått prata av sig lite. Och jag vet att han lyssnar och stöttar mig till 100% fastän han är dränkt i skolböcker just nu. Detta gör ju också att man håller inne på mycket så han inte ska tappa koncentrationen i skolan men han märker direkt när det är något som tynger mig.

Nu ska jag göra mig söndags-snygg.

Hörs ikväll!


Jag älskar dig Christian Erik Sandberg.